Leaving home

Har så mycket att göra, egentligen...
Men jag gör inget, finner ingen motivation eller glädje. Vill bara fly. De funkar när jag tränar, går in i trans då och allt de svarta i mig bleknar tillräckligt mycket för att jag ska hinna hem i alla fall. Sen är de kört, sitter som ett kolli, gör inget. Leker med den enda som förstår mig - svarta pärlan - och klickar runt, utan mål, utan finess, utan frenesi. Bara svart.

Fyfan för psyket, jag är vek. Nästan två meter lång men inombords är jag 140 lång som knappt syns när han stiger på bussen.

I have mountains to climb 
And I'm leaving home 

Less

Sjukt less!
Vill inte göra något.

Bläisch

En vecka avklarad. Och imorgon kliver man tillbaka genom förskolegrinden för första gången på över ett halvår. Snacka om att man känner sig ringrostig men får ju lite cash iaf.

Milano är klart nu. Strålande arbete Virre! Vin, pasta och italienska stringtrosor. Grabbar vi kommer njuta! Och främst, inga kärringar :)

Sen undrar jag hur man inte kan förstå vad 1min betyder när man pratar om hur mycket de dröjer innan man ska prata med varandra i telefonen? Liksom vemsomhelst måste ju förstå att man ska ringa om en minut då? Speciellt om man svarar "okej :P" .... Hur tänker man då? Så sjukt less på att tänka åt en viss person, är det så svårt att förstå någonting?

Har en del att göra, hoppas jag genomför allt också.

- Jobba
- Möte om Div4
- Ligan
- Friskis
- Körskola....
mm.

Körskola känns ju som något jag inte kommer klara av, mental spärr där. Skulle verkligen behöva någon som drar mig dit.

Låt oss måla väggarna svarta

- Tja Blogg.
- Välkommen tillbaka, din misslyckade kalv.
- Får hoppas de inte blir så länge
- Med dina kvalitéeer blir du långvarig, min herre.

Comeback, en comeback till ett liv utan mening. Ett liv utanför de övriga samhället. Ensamhet, utanförskap och åter ensam. Arbetslös är ett hårt slag i dagens läge, drabbad av viruset, ja det är jag.

Det är ett rent helvete måste jag säga, nedbrytande, tillintetgör ens drömmar och personlighet. Självförtroendet är försvunnet, livet är ett helvete. Ett helvete utan synlig vändpunkt, ett krig mot sig själv, mot samhället. Ett krig i ensamhet. David mot Goliat har fått nya proportioner, nu är det individen mot samhället. Jag mot Sverige. 1 mot 9 000 000. Dags att bli religiös på heltid? Att vinna över först sig själv sedan mot svenskasamhället. Två krig, två helveten, svart!

Livet känns förfärligt illa just nu, jag har inte kul, ingen energi, ingen vilja. Lamslagen av situationen, förlamad och ensam. Denna ensamhet, att byta ut 400 människor och 50 samtal var dag till enbart sig själv. Blä. Jag hatar detta, känner mig värdelös och besegrad. Fritt fall, de finns ingen broms, jag accelererar in i ett svart rum. För varje dag tar jag åter ett steg tillbaka. Vända trenden? Hur gör man det ensam?

Alla mina egenskaper och färdigheter är borta. Jag levde på glöden, nu har kolen blitt till aska. Kommer vindpusten är jag utspridd och borta för evigt. Allt bara påminner mig om vad jag inte kan, det är så mycket jag saknar, så liten jag är, saknar kunskap, saknar glöd... Jag är en nolla och en lurad evig förlorare.

Blä för allt.
Sant Håkan, man måste dö några gånger innan man kan leva.

Onsdag

Mitt nya liv är inte strålande. Blir bara skärp och släng nu, inte alls som de ska vara. Kan inte träna heller för att nacken värker anus. Helvetes jävla skit.

Idag var de ganska soft på jobbet. Lagom att göra och lite nya uppgifter. Det var roligast att dra nätverkskabel och felsöka den sen :) Gör hellre sånt än att byta lysrör liksom. Imorgon ska vi upp tidigt och sätta upp en el/nätverksstolpe innan alla tanter anländer till jobbet, måste även hinna göra klart den...

Nu ska jag gå och lägga mig med en umebo som inte klarar av att göra någonting.

Tisdag, två veckor senare?

Var det hela två veckor sen jag bloggade senast?
Mycket har jag gjort under tiden men inget roligt som jag kännt att jag måste skriva om. Och ingen läser ju bloggen så då spelar de ju ingen roll att jag inte skrivit.

Under tiden har jag hunnit med att åka upp till umeå för att träffa Madde. Där uppe chillade vi mest. En liten rolig grej var att när jag åkte buss så mötte jag rönnskärs IFs spelarbuss på båda vägarna, undra vad de gjorde.

Efter de vettefan vad jag har gjort, jobbat som vanligt...
Under förra veckan så hade Madde prao i Ånge så de gjorde att vi kunde träffas två helger och under veckan för första gången på länge. Var ju mysigt men jobbigt nu utan henne. Vi avslutade vistelsen med en vinkväll med middag och utgång på stadshuset. Roligt men jobbigt dagen efter... Helvete vad jag mådde dåligt, frös, svettades och skakade om vart annat.

Denna vecka är skit, har ingen energi till något och ont i hela kroppen speciellt båda ljumskarna som jag sträckte på träning i söndags. Allt känns verkligen skit och avslutet på veckan med 16 timmar jobb fredag, 10timmar utbildning lördag och 8 timmar utbildning söndag förstör mig totalt. Vill bara spy när jag tänker på de.

Fast idag fick jag en dataväska helt gratis, kom 4 på laserdrome på nöjeshallen och streamar real på bärbara, inte helt fel.

Måste bara säga att mitt nya liv går åt helvete, hinner inte träna, kroppen är paj, ingen energi och hinner inte äta. Därmed för mycket skräpmat.

fredag

Sitter på jobbet. Inga ungar här. Så är lite tråkigt, finns ju bara en TV att titta på och där har vi bara fyra och sex att erbjuda i kanalväg, sämst :)

När jag skulle byta jobb och vandrade genom stan idag så var de två fyllon som började bråka vid bankomaten mittemot åhlens. Bråket handlade om att den ena ville se den andres minneslapp efter uttaget. De fick han ej så han knuffade till andra fyllot varpå han blev galen och sprang fram de 3meter han blivit bakknuffad och delade ut några rallarsvingar. Han träffar rakt i nyllet så fyllot som knuffade i början seglade i backen och låg där helt stilla de 3 min hg stod kvar och tittade. Sjukt underhållande bråk som förmodligen handlade om pengar till öl...

Published with Blogger-droid v1.6.1